Alicia var på 5,5-årskontroll i går. Hon "skötte sig" sig exempariskt!

Hon är nu 117,5 cm lång och väger 22 kilo. Rak och fin ryggrad, fina

lungor och bra hjärtljud. Sprutan kändes inte ett dugg sa hon. Ok, jag

hade satt emla-plåster en stund innan (bedövningsplåster) men vad då,

det är ju ett barn! Alexander var nog mer orolig än Alicia själv. Han

stod vid väggen och var rädd att det skulle göra ont på hans älskade

lillasyster. Han är så go, Alexander!

Sen körde vi in till stan för att ta hål i hennes små öron; hennes

dröm! Vi kom dit och fick världens bästa från personalen! Hon

tog in Alicia och mig i deras fikarum för att ta hålen eftersom

lillan är så pass blyg. Maskineriet laddades och det blev ett hål.

Alicia började gråta direkt. Hon tyckte det gjorde så ont stackaren!

Men hoppsan, det var redan ett annat öronhänge i maskinen!

Så vi sa att vi tar ut det och sätter in det Alicia valt. Men det

nya gick inte igenom. Det gjorde ont och Alicia grät. Vi bestämde

att vi skulle komma tillbaka om några dagar och göra nytt hål i

det örat + ett i det andra. Det var så synd om tjejen som tog

hålet också. Hon var så ångerfull med tanke på Alicias mutism

och att det blev så fel. Men det är ju sånt som händer. Det var

bara synd att det hände Alicia som är lite speciell.

Alicia ville ha ett rosa bandet band och det fick hon av tjejen.

Och nästa gång ska de små öronen emlas för oj vad hon tyckte

det gjorde ont, lilla Alicia.